Socialsport deluxe!

Hellas Swimruns juniserie är precis avslutat med en riktigt grand finale. Fjärde omgången Hellas var också deltävling nr 4 i Swimruncupen och totalt startade 96 grymma swimrunners. Magisk stämning med massa positiv energi vibrerande över hela området. Grymt upplägg med veckans bästa träningspass, tillsammans med likasinnade och så lotteri av sjukt fina priser från Trispot och Energipåsar från "Train Eat Live". Socialsportande när det är som bäst helt enkelt!!

Idag har jag också firat stort och känt som en vändning. Det visade sig att jag har gått och dragit på astma en längre tid. Det har länge varit vidrigt jobbigt att träna men jag har inte velat gnälla. Visst har jag funderat på om det verkligen ska bli förfall i den här graden bara för att jag fyllt 40 eller för att jag tar några glas vin då och då... Suget att träna har varit väl gömt länge men jag har tränat ändå med känslan som att jag är en storrökande 100-åring. Så väldigt skönt att ha fått en förklaring. Just ja, det var pollen också.

Tydligen inte så väldigt hälsosamt att gå runt med sånt här, det blir massa inflammationer och lungor som liknar kol-patienters. Skillnaden är att mina lungor och inflammationer kan gaskas upp snabbt. Och det gjorde de! Lunchpasset idag blev första prövningen och det var galen skillnad. Inga stickningar i musklerna av pyttelite  ansträngning, inga pipande luftrör och jag fick in luft när jag var andfådd. Framförallt kunde jag hänga med under hela passet. Kändes som ett underverk!! Först nu som jag inser bredden av hur jobbigt det varit. Men kunde varit värre och det finns folk som inte har samma tur som jag. Jag är otroligt tacksam för upptäckten eftersom träning och tävling är en stor del av mitt liv. En löpcoach behöver ju kunna springa lite :)

Ja, ja hur som helst känns det mycket glatt idag och suget efter lopp som varit lite svårt att känna kommer tillbaka. Det kommer inte behöva vara en nära döden upplevelse att springa längre. 

Nu ska jag ladda för helgens konfirmation och ta semester en månad.(Fast lite längtar jag till augusti och de fem nästa omgångarna Hellas swimrun)

Tjing!!

Levererar resultat!

Oh yes! När man tror sig sakna tillräcklig power i benen så visar det sig ibland att det är just det man har.

Fasade som vanligt för tester hos coach Calle men hade ändå bra känsla när jag drog dit. Tagit till mig hur viktigt det är med mycket sömn och sovit järnet. Vi skulle börja med tröskeltest på löpband så jag ställde mig där direkt för jag vet att jag behöver ordentligt uppvärmning för att resultatet ska bli rättvist. Förutom att göra maxtester så är det bra att kolla var man har sin tröskelpuls för att veta att man lägger all sin mängdträning i rätt fart, för att få ut mesta möjliga från sin träning. Dumt att investera tid i träning som inte ger maximal utdelning :) Alltså träna i rätt zoner; inte för fort när det ska gå långsamt och inte för mesigt när det ska gå fort. Calle är väldigt noggrann så vi gjorde flera tester för att verkligen hitta rätt, dvs den fart och puls där jag börjar producera mer laktat/mjölksyra än jag kan göra av med. Testet genomförs genom att man sticker ett litet hål på fingertoppen och mäter halten laktat vid olika hastigheter. Vi kom fram till att mitt tröskeltempo är 4.50 och det ska vi jobba på nu. Jag kan i dagsläget klämma ur mig en mil på 45 och en mara på 3.35 och det måste snart ner till 42 och 3.20 för att jag ska bli nöjd.

Efter tröskelpasset på löpbandet var det dags för 20 min max på wattbike. Värmde upp 10 min och det kändes rätt segt. Calle tröstade med att det inte alltid går att persa, jag skulle sikta på 210-220 watt och vara nöjd så tyckte han. Förra testet blev 226 watt och det kändes inte möjligt. Kort efter att jag drog igång testet och fått på bra musik uppmärksammar Calle med viftningar att jag kör för hårt. Jag öppnar ögonen och ser 235 som snitt. Oj då! Tagga ner, hitta rytm och tugga på. Men så kände jag liksom inte för att dra ner alltför mycket. Får väl kasta in handduken efter 10 min om det inte håller. Måste ju chansa lite ibland ;) Och nog faan håller jag kvar mig på 235 watt hela vägen! Ökar upp till 236 watt sista minuten och skriker JA! Calle är lyrisk och fotar runt och filmar. När jag är klar får jag en harang av lovord och har lyckats pressa ur mig 3,8 watt/kg. Får höra att det är sjukt bra att kunna fixa 236 watt på 62 kg kroppsvikt och att jag borde kunna klara IM-cyklingen under 5.50 med snitt på 180 watt. Vore ju grymt kul men bara jag håller mig stark och stabil hela vägen dit är jag nöjd. 18 mil är långt... 

Hur som är jag jätteglad att ha klättrat upp några pinnhål på cykel-stegen men framför allt är jag glad att jag tycker det är så otroligt kul att cykla. 

Tjing tjong och tack för ordet! Ha en fin vecka!

/Erika