Tolvanloppet - Vårruset - Utö Swimrun

Grymt drag när det var Tolvanloppet i lördags! Folkfest och massa löpare. Fru Rosenbaum stod för uppvärmningen och det var så sjukt kul! Jag dansade ingång startfältet på ett flak med "Disco inferno" och "Its raining men". Roligt och peppigt inför årets jobbigaste lopp. Det var verkligen megajobbigt och någon tid att skriva hem om skulle det inte bli men att vara med var viktigast. Vårat Tolvanlopp här i hoodsen känns som ett viktigt inslag och dessutom stödjer man ungdomsverksamheten i Bromma IF genom att delta. Så med ett gäng ungar i Bromma IF är man självklart med och springer. Det blir det sån härlig gemenskap och eventet är supermysigt med lilla samhällets alla aktörer på plats. Efter det blev det korvgrillning i solen och sen traditionsenlig middag hos grannen där alla som kommer måste ha sprungit. 

Men loppsucker som man är så blev det inte mer än en dags vila innan det var dags för Vårruset igår. Magisk stämning även där och känslan med bara tjejer blir så väldigt mycket mer med glimten i ögat. Hade lite ångest över hur jobbigt det skulle bli med tanke på att jag var både trött i benen och huvudet. Men det går snabbt över så det var bara att bita ihop och längta efter hur skönt det känns att gå i mål. Och så fick vi som lag picnic från Coop som ramade in loppet och social-sportandet. Mysig kväll! 

Vaknade glad efter lopp till en förfrågan om jag ville hoppa in och köra Utö Swimrun på söndag. Känns som det var meningen så självklart gör jag det! Har inte testat att köra något annat Swimrunlopp utöver alla Ötillö så bara det blir spännande. Så nu ska jag damma av utrustningen och testa swimrun-formen. Blir sjukt kul!!

Måste vara glad för det som funkar

 

Har glömt den hemskt jobbig känslan från halvmaran i lördags. Minns tankarna men som tur är minns man inte hur saker gjort ont. Jag minns hur jag fick ta fram mina slitna fraser som jag använder till andra och försökte peppa mig själv att fortsätta när jag började förhandla med mig själv om att hoppa av. Jag sa till mig själv att när det känns botten så ta en gel och invänta snar vändning. Och det funkar ju faktiskt även ifall man inte kan tro på det just där och då. Vare sig man tar en gel eller inte så väder det oftast. För mig brukar det gå lite upp och ner och det är viktigt att komma ihåg. Jag måste också komma ihåg att jag faktiskt inte fick ont någonstans, jag fick inte håll, skorna funkade finfint och jag var klädd perfekt. Så lätt att koncentrera sig på det dåliga. Även om jag var trött, sliten och fick ett jobbigt lopp så fick jag ju samtidigt ett grymt bra pass, erfarenhet och massa positiv energi från folk runtomkring.  En bra lördag helt enkelt, som också innehöll hamburgare och öl på Bryggan. 

Dagen efter började lite deppigt eftersom jag insett att någon mara inte är möjligt om tre veckor. Det är för långt att springa utan ordentlig träning och det vet jag ju egentligen men ibland snurrar tankarna till det och för tillfället prioriterar jag coachingen. Så kan jag träna till en mara när sommaren börjar. Till hösten kommer jag inte hinna coacha så mycket så det är bäst att passa på med det nu när jag kan. Kul att värva löpare!

Men deppigheten varade inte länge eftersom Fru Lantto livade upp med cykling i Uppland och vände allt till lyckorus!

 

(Några lite äldre inlägg hamnade här under av någon anledning :) Kanske läsvärt....eller inte ;)

Gott nytt år

Det går ju inte att låta bli reflexion och eftertanke så här års, även om det egentligen är en helt vanlig dag, så vill man ju blicka ut mot ett öppet 2017 och klura på hur man vill forma det. Det känns helt enkelt lite nytt och fräscht. Personligen avslutade jag och inleder det nya året med att vara smått krasslig. Det matchade i o f s en strulig ischiasnerv som jag håller på att stretcha ut ganska bra och en veckas återhämtning kan ju inte vara helt fel. Det ger ju ännu mer tid för reflexion och planering för hur jag ska få mina drömmar att uppfyllas. Det brukar bli som jag har tänkt det. 

Under hela min uppväxt har jag hört mina föräldrar sucka att det ALLTID ska bli som jag vill! Jag tar det som ett gott tecken på att jag har bra argument, fin övertalningsförmåga och ett jävlar anamma. Lite driv, handlingskraft och god planering på det så förstår jag inte varför det INTE ska bli som jag vill?! Så nu sitter jag och formulerar bästa planen för att ro min nya dröm i hamn. Självklart kommer träningen få gott om plats också, det får den alltid :)

Jag har en tro på att man kan nå sina mål och drömmar bara man vill väldigt mycket. Om jag får en vilja behöver jag dock väga in uppoffringar och prioritera bort. Om jag då inte vill tillräckligt mycket för att det blir för dyrt på uppoffringskontot så kastar jag den viljan i sopen eller skjuter upp det till ett senare skede i livet när jag har mer tid och lättare att prioritera annorlunda. Livet är långt och jag har inte bråttom :)

 

Under våren kommer jag fortsätta jobba med Urban Tribes i kombo med PT-löpning och viktcoaching. Det var ett vinnande koncept under hösten och sånt vill man ju inte slopa. Sjukt kul att springa med folk och känna den positiva energin som alstras genom att få ta ut sig och nå nya nivåer. Mitt jobb går alltså ut på att pusha, peppa och leverera bra upplägg för utveckling och snabbare tider. Självklart hjälper jag också till med bra teknikövningar och rätt tänk för att springa energisnålt och minimera risken för skador. Vill man däremot ta ett ordentligt krafttag om sin löpteknik för att utvecklas på flera plan vill jag slå ett slag för Fredrik Zillén. Han går in på djupet och ger specifika åtgärder för varje person att ta tag i efter en gedigen analys av löpsteget med sin utrustning MotionMetrix. Kan vara en väldigt bra present till sig själv om man planerar att lyfta sin löpning ytterligare i år. Han har styrt upp löpningen för många i Sveriges toppskikt och jag ska boka in mig för uppföljning så snart jag är frisk. Alla löpare oavsett nivå har nytta av att putsa på tekniken och framförallt köra teknikövningar regelbundet.

Mitt första stora mål för 2017 blir Stockholm marathon och träningen mot det drog igång för ett par veckor sedan. (En ofrivillig paus nu rå... )Men snart är jag frisk och springduglig igen :) Det blir givetvis party med en del andra lopp under våren också; Premiärmilen, Kungsholmen runt 21,1 km med barnen och såklart Tolvanloppet som jag brinner extra mycket för, även om det är det jobbigaste som finns. 

Tänkte också på om man ska sätta upp lite andra delmål om man ändå håller på... Alltid kul med utmaningar... Tänker mig att jag vill komma tillbaka till bra simform och få in yoga som en naturlig del i träningsveckan. Vet inte om det kommer få plats men är övertygad om att det behövs. Så utmaningarna blir:

  • Minst två simpass/vecka
  • Ett yogapass/vecka
  • Bli stark och bra i ryggen

Lite lagom så där, får inte bli för övermäktiga utmaningar.

Tycker också att det är våldsamt spännande att se vad folk runtomkring kommer åstadkomma. Att se vad Hanna Johansson gör med en Ironman 2017 blir sjukt kul, att se vad Charlotte Karlsson får till på marathon likaså och så fortsätta följa våra internationella tri-stjärnor Patrik Nilsson och Åsa Lundström, som kommer fortsätta smälla till ett bra tag, är grymt kul. Ja, alla som korsar min väg brukar föra med sig inspiration och sin story som inspirerar. Kred till alla som kämpar oavsett vad resultatet blir så är vilja, ambition och kämparglöd allt. 

(Men jag håller också med Zlatan: Folk bör visa vad de har att ge istället för att snacka om det. Kör lopp, var stolta och skit i bortförklaringar... Eller så bara träna för att ni gillar att bara träna;)

Vi hörs snart! Tjing!

/Erika

"Whatever makes your boat float"

Snart är året som 40-åring till ända. Bara ett vanligt år egentligen men jag har tänkt mycket under året så det var liksom inget vanligt år. Det verkar vara något med 40 som får en att fundera... Fattar inte varför eftersom det bara är en siffra men mycket har liksom ställts på ända. Till det bättre vill jag påpeka. Har kommit till insikter som plockat upp mig lite på mentala stegen. Även om jag visste hur jag tyckte att saker och ting borde vara tidigare så är det mer att jag lever efter det tänket nu. Mitt sätt att försöka uppfostra mig själv har funkat men det är ju en bit kvar. 

Man har ju hunnit med en del törnar och fått med sig erfarenheter med åldern så det är klart att saker och ting utkristalliserar sig ju äldre man blir. Gillar man ju. Läste nånstans att livet är som årsringarna på ett träd. Man har varje ålder med sig inuti men lägger på lager av nya erfarenheter som man inte skulle vara densamma utan. Man ska gilla sig själv med både plusen och minusen. Inte klandra sig själv i onödan utan vara snäll och förlåtande mot sig själv. 

Jag har studsat runt och haft många bollar i luften under massa år. Trodde jag trivdes med det men jag vill inte ha många bollar i luften. Jag tänker göra en sak i taget och inte bli spretigare än nödvändigt fortsättningsvis. Tid är rikedom för mig, inte pengar, så att tacka ja till allt så att jag inte hinner med det jag mår bra av gör mig fattig. Livet är inte tillräckligt långt för att göra annat än det jag vill. Har alltså behövt ställa frågor till mig själv för trots allt måste man ju försörja sig och veta vad det är man vill med dagarna:

Var trivs jag?

- Jag är en riktig hemmaråtta och trivs bäst hemma med la familia. Gillar såklart att träffa kompisar, träning och en del sociala arrangemang men väljer bort allt om jag inte fått foka på gänget i mitt hus tillräckligt mycket. Om sanningen ska fram är jag inte särskilt social i bemärkelsen att inte tar mig iväg på aktiviteter utanför hemmets fyra väggar, men när jag gör väl det så är det för att jag verkligen vill. Alltså ska jag inte tvinga mig till att göra saker jag inte vill, hinner eller trivs med. Check!

Vad vill jag bli när jag blir stor?

- För tillfället älskar jag att löpcoacha folk och se hur glada människor blir av löpning men jag kan inte göra det alla veckans timmar för då kommer jag gå sönder och jag kan heller inte vara löpcoach tills jag blir 75 år, så nu har jag plockat fram mina studie-glasögon och pluggar deltid vid sidan av coaching och föreläsningar. Bra koncept!

Vad jag än pysslar med så vill jag med mina verktyg få människor att bli lite nöjdare med sig själva. Försöka inspirera och motivera till att träna mer och äta bättre för att påverka sitt liv. Både löpning och ätning på nyttigt vis vänder deppiga psyken och kroppar! Väldigt glad att det presenterats studier på HUR nyttig mat och löpning gör oss mer friska.

Vad ska jag tacka ja till?

- Inget mer gratisjobb för min del. Jag är klar med samarbeten som inte betalar maten på bordet. (Lite trött på förslag där jag liksom behöver fråga "What's in it for me...?") Ska bara tacka ja till sånt som jag spontant vill säga ja till, utvecklande och energigivande projekt eller jobb som betalar sig ...och sånt som familjen också tycker att jag ska säga ja till :)

Hur vill jag leva mitt liv?

- Jag vill inte äga för mycket prylar. För mycket prylar skapar besvär och onödigt engagemang. Vill bara ha sånt som jag verkligen använder och utnyttjar. Det skapar bättre ro på något sätt. Rensa mer! Så vill jag också vistas mycket i naturen samt äta många måltider vid öppen eld, och ha kniv i fickan på praktiska byxor med många smarta fack ;) Och givetvis fika så innihelvet mycket!!

Vad ska jag ha för mål 2017?

- Jag ska sluta hetsa och stressa efter tider. Vill ha träningen som en del i livet utan att det ska bli press. Just nu vill jag bli hel i ryggen innan jag anmäler mig till en IM i år. Det blir en eller två halva IM plus Sthlm marathon hur som helst just för att jag gillar att träna inför mål och älskar känslan efter en bedrift. Men jag tränar på känsla för att inte skapa ångest över eventuellt missade pass eller för att hänga upp resten av livet kring träningsschemat. Vill fortsätta ha givande träningstillfällen med allt härligt folk som också gillar träningen. Träning med mina simgäng, löpargäng, cykelgäng och swimrungäng ger så mycket positiv energi. 

Ja ja...Så här går vissa av mina tankar. Det innebär absolut inte att jag dissar folk som tänker annorlunda. Alla har vi våra knep och metoder för att hålla vår båt flytande. Det jag önskar är att vi får se mer tolerans människor emellan. För att ännu en gång dra min favoritmening:

"Everyone is fighting a battle that you know nothing about, so be kind, always"