Fight mot tristessen

Veckans största dilemma var: Hur avverka 75 minuter på löpband? 

Det kändes osannolikt att klara av det när jag väl stod där och jag börja köpslå. Jag försökte hitta ursäkter för att kapa tiden, för att hoppa av och för att sakta farten. Det var oerhört sega ben som försökte komma igång. Har varit krasslig ett tag och så har jag problem med att det tar väääldigt lång tid för mig att komma igång och bli uppvärmd.

Till slut lyckades jag hitta ett sätt att lura in passet och det fick bli springa 10 min och vila 60 sekunder. Det innebar att jag skulle räkna och stirra mig blind på ett delmoment istället för en totaltid som kändes oöverstiglig. - Springa till 10 min, springa till 21, springa till 32 osv. När jag nådde 55 minuter var det dags för en fartökning på 20 min som jag inte visste hur jag skulle bli av med... Pulsen var redan hög nog... Hur orka springa marathon-fart?! Ok! Det får bli 4*5 min. Fast när jag väl kom till 5 min kändes det bättre att bara bränna av skiten. Tänkte att eftersom jag orkar springa ett helt marathon snabbare än i den här farten så ska jag väl faan kunna köra på i 20 min. Det kändes bara onödigt att dra ut på det med vila mellan :)

Sånna trix får jag ta till ibland när det känns segt. I början av varje löppass jag kör så tänker jag att löpning nog inte är min grej, jag är inte gjord för att springa för det känns så sjukt jobbigt. Men jag vet att jag måste hålla ut till 22 min för då vänder det. Då helt plötsligt har kroppen fattat galoppen och är med på noterna. 

Det innebär förstås att jag inte är särskilt lämpad för att köra lopp på korta distanser. Hur jag då har hamnat i en utmaning på sprintdistanser mot självaste löpargurun Fredrik Zillén är en gåta... Vad hände där?!! Jag ska alltså köra ett visst antal lopp öga mot öga mot the one and only @springsnabbast! Jag vet att jag tar honom i trixig terräng runt 6-7 km eftersom han inte kunde hålla min rygg när vi körde Järla Night Extreme några gånger. Men att försöka slå honom på duathlon och tri-sprint är dumdristigt... eller... Jag ska göra det och visst faan har jag en chans! Jag kan springa riktigt bra om jag bara vill ;)

I vanliga fall tävlar jag aldrig MOT någon utan bara MED andra. Men jag gick igång på den här utmaningen och det är en perfekt morot för både mig och Zillén att hålla igång. Så nu är det GAME ON!!!