Tri, glad och tacksam!

Japp! då var det dags för examenstenta!

Har jag gjort min läxa ordentligt? Hur väl förberedd är jag egentligen? Vad betyder mest nu? HUR SKA DET GÅ?

Många frågor, mycket som ska klaffa och väldigt spännande, för vad som helst kan verkligen hända.

Det jag lärt mig under de här åren som triathlon-fan är att det gäller att vara ödmjuk. Ingenting kommer gratis och att få kroppen att svara positivt på högre och högre träningsdos är inget att ta för givet. Ofta är det två steg framåt och ett tillbaks. Trial and error och insikten att man kan faktiskt inte ha kakan och äta den. Man måste välja och prioritera. 

Lite lagom kaxig och lite lagom insiktsfull med en en nypa hopp, massa ödmjuk tacksamhet, toppat med lycka över att få vara där och då!


Lite så är min inställning till lördagens race i Kalmar. En Ironman är, som många vet, inget man skiter ur sig vilken dag som helst. Det krävs mycket träning för att inte klappa ihop och det krävs att man sköter sina kort rätt under loppet.

Jag tycker mig ha tränat hyfsat bra senast året och hittat bra livsbalans där jag sover bra och inte stress-flåsar hela dagarna.

Jag går liksom inte över lik för att komma dit jag vill. Jag gillar vägen TILL loppet. Jag älskar att ha träningskomisar att smida mål-planer med, jag går igång på gemensamma utmaningar och använder träningen både som social aktivitet liksom verktyg att ta mig framåt. Om det inte känns roligt zoonar jag ut. Så då ser jag till att det blir roligt och sen om det går svinbra på loppet så är det en sån jävla bonus... Det är ganska sällan som jag är svinnöjd efter en målgång men det får mig att vilja fortsätta kämpa. Och frågar nån varför jag fortsätter så är det för att jag hittat vad som håller hälsan på topp både fysiskt och psykiskt :) Kroppen behöver utmaningar och det gör mitt psyke också!

Det är väldigt lätt att vackla och tappa självförtroende i det här läget. Det gäller att inte vara för hård mot sig själv och baissa sig för mycket. Ja, jag hade kunnat träna mer. Ja, jag hade kunnat träna längre. Ja, jag hade kunnat träna hårdare... Men nu gjorde jag inte det. Antagligen för att jag prioriterade annat som också är viktigt i livet. Bara det att just nu känns ju IM viktigast. 

Alltså, jag kan inte göra något åt formen nu så det är inget att gnälla över. Nu ska jag bara foka på det som jag faktiskt kan påverka och det är att äta och vila för bästa återhämtning så att kroppen hinner bli pigg, hel och energifylld. 

Jag har pressat ur mig riktigt bra watt-resultat på tester under året men det betyder inte automatiskt att jag kan sätta mig på sadeln och räkna med pb. 18 mil är hemskt långt och min rygg ska fixa 6 h på cykel. Då kvittar det vad jag har för watt i benen. Jag måste kunna sitta där timme ut och timme in och veva på med en rygg som köper läget. Det är nog min enda oro inför lördag. Resten blir som det blir.

Jag vet hur jag bäst förbereder mig vid det här laget:

Jag och Sofie gör en rörlighets-serie inför simstarten, sen simmar jag så stabilt jag bara kan utan att glömma bort att TA I ordentligt. Sen gäller det att inte bli nedslagen ifall simtiden är dålig för då tar det lång tid att pigga upp psyket igen och då blir cyklingen tråkigt. Växlingen går på rutin och sen ska det cyklas och försöka ha kraft kvar hela vägen till mål. Hoppas på molnigt, vindstilla och nylagd asfalt sista 6 milen som brukar vara hemska med knackigt underlag och upp och ner och hit och dit när man bara vill komma till växling. 

Ut på löpet ska jag inte vara så glad över att äntligen få springa så att jag drar iväg i 4.30 fart och tror att det ska hålla... Håll igen, håll igen, håll igen! Och få i mig energi hur motigt det än känns. De kilometrar som går för fort i början får man böta för i slutet. Problemet är att det inte är många hjärnceller vakna under en IM så om det ska börja räknas och sånt så är det kört. Allt måste vara superenkelt. Sen är det bara att ta 5 km i taget och till slut är jag där!! Längtar så sjukt mycket efter känslat att ha gjort ännu en IM!!

För att summera inför lördag skulle jag säga att formen är fin trots att jag grillat och druckit vin under semestern. Hälsan är bra och framförallt är utrustningen top notch, nya Argon 18 119 tri+, så chansen till ett PB borde finnas inom räckhåll. (2011 gjorde jag 11.45)

Måltid en bra dag:

Sim: 1.10

cykel: 5.50

löp: 3.55

Summa: 11.30-ish ink växlingar

Realistiskt måltid:

Sim: 1.20 (typ snittat ett simpass/vecka under året)

Cykel: 6.10 (det där med långpass blev det inte så mycket av...)

löp: 4.10 (se ovan..)

Summa: 12 h ...vilket ändå skulle vara en tid som jag blir väldigt nöjd över :)

Nu laddar vi och håller oss friska resten av veckan! Ses på lördag!

Och just ja: RACE WITH A SMILE!

/Erika