Race igen!

Den här helgen var det Majas tur för triathlon och den arrangerades för dagen av Mölö Mörkö Triathlon. Fin dag för tri! Så vi gav oss iväg. Ej bra att köra på känsla när man saknar koordinater till gps:en... Hamnade till slut i rätt sund, men på fel sida om sundet... Jag brukar dock ha tur och även den här gången skänkte ödet en bilfärja precis så att vi kom fram till tävlingen 20 min före start.

Snabbt registrering och lokalisera Majas Plats. Färskt i minnet har jag känslan av att stå bredvid ett race och inte få köra. Så trist! ..tänkte jag och lät min cykel ligga kvar där den låg i bakluckan sedan Kalmar. Man vet ju aldrig och jag vill ju kunna välja... Så när Maja fått sin rekvisita frågar jag i all hast om det går att efteranmäla sig, och det gick det. En lätt förvånad admin räckte mig en nummerlapp kvart i två och så hann jag precis byta om tills det var dags för start.

Det är sjukt kul att köra lopp utan att vara förberedd. Man hinner inte tänka utan bara kör på känsla(här funkar det bättre än med bil). Uppladdningen var inte den bästa: Lunchintervaller dagen innan. Godot-jobb på kvällen och late-night-date-supé med Matte efter att vi tagit av oss förklädena. Två glas rött också... I bilen på väg mot loppet var jag också hungrig eftersom det gått några timmar sedan den där lilla tallriken yoghurt på morgonen. Men hade nåt minne av att jag tycker om att träna hungrig ibland och tänkte att det det blir nog bra med lite sportdryck och så hittade jag en gel som blivit över sen Kalmar. Lagom mycket energi för en sprint utan onödiga gröt-klumpar som skumpar runt. 

Det var grymt härlig stämning och jag träffade lite folk så som man alltid gör eftersom tri-sverige är väldigt litet.(Såklart är triathlon-världen JÄTTESTOR för oss som pysslar med sporten:)

Det var vattenstart och jag hade noll koll på hur banan gick men tänkte att det löser sig nog, man följer efter typ... Maja var nästa lika relax som jag och det kändes satans mysigt att få köra triathlon med henne. Hon var lite nervös och lite osäker på om hon skulle klara sin tidigare sprint-tid på 1.40. Men med tanke på att T1 och T2 i Stockholm har avstånd som ger tider i samma slängar som själva grenarna så ska det nog inte bli några problem, sa jag. Vi kom fram till att det här är världens bästa lördags-aktivitet och att middag med soffmys kommer kännas magiskt efter ett sånt här pass. Och så gick startskottet!

Simmet var i en liten båt-vik och vågorna man sett på andra sidan var inte med här, ganska skönt. Däremot skulle vinden komma att göra sig påmind under cyklingen... Upp ur vattnet på typ 14 min, helt ok, och så snackade jag lite med Ted Modén i T1, han har trasslat med svår sjukdom och kämpat sig upp på benen igen för att kunna köra triathlon och swimrun, så mycket energi i den karln och ahn delade med sig av det så det kändes så roligt att sticka ut på cykeln. Och så fick jag sätta mig på världens finaste cykel dessutom.  Mötte vind-djävulen redan efter 1 km. Helvete vad det blåste! Mycket Playitas-känslor och jag hatar när vinden helt plötsligt slår till från sidan eller byter riktning. Sjukt irri. Men, men, det var ju inte dagen när jag skulle pressa ur allt jag hade ändå. I slutet på cyklingen cyklar en tjej om mig och jag vaknar till liv och trycker på det sista för att hon inte ska ha för stort försprång ut på löpet. Som om det spelar roll egentligen. Jag skulle gå på sparlåga. Men ändå behöver man ju nånting som håller farten över komfortzonen. En funktionär hade sagt att det var två tjejer framför och det innebär ju prispall :) Alltså kunde jag ju inte släppa förbi henne. Ryggen visste jag skulle hålla för två mil och ishias-känslan kom precis innan jag kom in för växling. Drack lite och stack ut på löpet. Ganska stumma ben men 5 km funkar ju alltid, även om det kanske inte går så fort. Tyckte om banan och det var så otroligt fin miljö. Tassade på och kände att det är så skönt att springa på tom mage och jag vill bara ha ännu fler lopp framöver, säsongen får bara inte ta slut! Hade inte ont någonstans och fick inte håll. Efter tre km kändes det som att jag kunde växla upp och drog upp tempot sista 2 km in i mål. Så härligt pass i sjukt perfekt miljö och stämning! Vill liksom ha en sprint varje helg :) Maja kom in på 1.35 och nöjd som bara den. Hon hade älskat cyklingen, och jag som var så orolig att hon blev rädd i halvstormen. Men hon kom ihåg att jag sagt att  man ska hänga på styret om det kränger så det hade gått finfint. Hon talade till och med om den vackra miljön :) Men hon ångrade att hon inte tog i mer på löpet. Alltid bra att inte vara helt nöjd. Det tar man med sig till nästa rejs och gör bättre då.

Träffade Roger Sjöström i mål, han är inbiten deltagare på torsdagarna i Hellas och skitstark. Han hade dock blivit omsprungen av Donato i en uppförsbacke och kom in 40 s efter honom i mål. Sånt kan ju knäcka! Men han slapp få med sig den enorma guldpokalen i alla fall. Och det slapp jag också! Visade sig att jag också kom in som tvåa :) Den andra tjejen som låg före körde stafett.

Bra lördag!

Puss på er!