På väg in i forna formen

Behöver bara några veckor på mig...

Nog för att jag är äldre men jag känner att jag har mer i mig, det är inte åldern som trasslar. Har bara legat på latsidan några år :)

Min kropp mår som bäst av mycket träning och ofta. Bara det att ibland är det svårt att motivera sig till det när man har mycket att stå i eller livet känns lite segt. Finns ju alltid orsaker till varför man prioriterar det ena eller det andra, bara att köpa att man gjort som man gjort, inte gräma sig. 

För fyra år sedan tränade jag många gånger i veckan ganska lätt, snarare än monsterpass lite färre gånger. Jag vet att monsterpassen behövs men för att hålla kroppen pigg och smord så behövs det högfrekvent träning i mitt fall. Ja, jag vet, det beror på vad man vill uppnå såklart... Jag vill uppnå rätt känsla! Rätt känsla i den mån att jag rör mig smidigt, inte som att jag har stelopererade leder och väger 200 pannor. När jag kör mer kvantitet än kvalitet så känner jag mig lättare och har inte lika höga trösklar att ta mig över när det tryter i motivations-banken... På sikt kan jag också få in mer kvalitet efter kvantitet och det är vad jag pysslar med nu. 

Jag har, efter massa annat jobb och nu senast byggt klart online-kurser, gått tillbaka till mycket löp-coaching. Det var ju liksom inte för intet som jag höll på med det tidigare, har jag insett. Jag behöver röra på mig ofta och mycket. Alltså perfekt jobb! Jag blir en stel gubbe utan massa aktiviteter och nu är jag på väg ut ur gubb-fasen. Så skönt! Vissa dagar blir det flera löppass om dagen och det känns som att jag springer bort mina krämpor. Och så Daily 100 på det, alltså hundra styrkeövningar varje dag just för att få in styrkan. Gå på gym kan jag inte klämma in i schemat. Däremot kan jag klämma in löpgrupper att springa med. Nu har jag tre härliga gäng som jag springer med för att få till mina egna pass också. Oslagbart!! Och såå roligt att springa med likasinnade :)

Igår drog Maja och jag ihop ett mamma-dotter-pass med Majas polare och deras mammor. Galet trevligt! Dels kul för oss mammor att lära känna varandra och roligt att göra något tillsammans med tjejerna.

Vi nådde ett historiskt ögonblick igår. Kommer aldrig glömma de sista två backintervallerna. Har känt ett tag att Maja svarat så bra på sin träning och att hon tycker det är himla roligt. Blessed för det eftersom det är viktigt med aktiviteter och rätt identifikation i hennes ålder. För oss båda är det grymt att kunna träna ihop och ännu bättre om vi hamnar på samma nivå. Ett uppvaknande när vi cyklade senast var att jag kommer behöva ligga i för att kunna hänga med Maja, vilken sporre! Och igår gick hon om mig. Passet var 4*200 m backe + 2*2 min tröskel + 4*200 m backe igen. Maja höll min rygg och jagade första back-setet. Jag hörde hur hon flåsade mig i nacken under tröskelintervallerna och fick kämpa för att hålla farten. När vi kör den andra backen i set två tar hon lite handikapp men jag sticker förbi. På tredje tar hon för mycket handikapp så jag har inte en chans. Hon tror dock att jag ligger hack i häl vilket får henne att bara öka på luckan med oanade superkrafter. På sista intervallen startar hon bredvid mig och drar iväg redan från start och hon fullkomligt flyger upp! Jag tog i för allt vad tygen höll men hade inte en suck! Hon mosade mig totalt och nu är hon officiellt snabbare än jag. Från och med nu kommer vi båda få ligga i för att hålla jämna steg. Hur bra är inte det?! Det ska vi fira ikväll med konsert på Gröna Lund! Vår springkompis, som vi aldrig kommer kunna hålla jämna steg med, Daniel Adams-Ray ska glänsa på scenen och det får man ju inte missa.

Tjing!