Kungsholmen Runt Halvmarathon

Oj vad jobbigt det var!! Orättvist på något sätt att 21.1 km heter nånting med "halv". Det får sträckan att framstå som hälften så jobbigt... Men det är ju en sträcka man verkligen inte snyter ur sig bara så där. Imponerande hur duktiga folk är alltså!! Hatten av! Från en som vet :)

Jag satsade lite högt men kammade inte hem storkovan.. Visste att det skulle bli svårt att köra utan ordentlig träning men ändå sliten och trött. Fast man vet ju aldrig ;) Tänkte att jag drar på i tänkt halvmara-tempo och utvärderar efter 5 km.

Det ger ju ändå massa erfarenheter att köra lopp och vi gjorde det som en rolig familjeaktivitet en solig lördag så det var en bra ram kring dagen hur som helst. Frukost och förberedelser gick finfint och alla var friska med bra humör. Kom till Rålis i god tid och hann med se målgången för 10 km, lämna in väskor, gå på toa och värma upp. Maja och jag hade sällskap i starten och det kändes peppigt. Så kul att de två stora barnen hakade på för sin första halvmara. Måns mål var att haka på Matte. Vi önskade grabbarna lycka till och fogade in oss i fållan.

Starten gick och jag stålsatte mig för en kämpig start då jag har lång uppvärmningssträcka men det gick över förväntan. Tänkte att det vore perfekt om jag kunde hålla 4.45-4.50 fart men kanske inte i början. Fast det gjorde jag så jag körde på så länge det gick. Och det gick exakt 6 km. Lite väl tidigt att vägga tycker jag men så blev det, så jag tryckte en gel och började förhandla med mig själv. "Hoppar av vid 10 km, eller vid 12 så blir det ett genrep till tolvanloppet... Fast jag vill ju inte äta hamburgare på bryggan efteråt med resten av gänget och vara den enda som inte fullföljde... bit ihop lite till det kanske vänder." Bet ihop och saktade ner 4 km och så kickade jag igång igen. I alla fall så pass mycket att jag kunde öka lite igen och känna att det var genomförbart. Benen var slita från början och med solen tillbaka var det pollen-party. Egentligen ska jag vara tacksam mot kropp, knopp och ben som ställde upp men det går ju inte att släppa irritationen över att inte kunna prestera som man tycker att man borde. Men det är ju som det heter svårt att äta kakan och ha den kvar. Jag kan inte både ha 8-10  coach-pass/vecka OCH göra bra tider på lopp. Måste nöja mig med att kunna genomföra ett lopp och tänka på hur kul det är att värva nya löpare genom motivation, inspiration och roliga upplägg. Att leverera löpglädje till andra är ju faktiskt viktigare än att persa. Hur som helst hade jag satt skamgräns på 1.45 och kom in på 1.44, så alltid nåt :)

När jag såg Maja svänga in i parken fick jag tårar. Lilla duktiga tjej! Kämpade sista biten och bet ihop så innihelvete. Hon spurtade sig grön i ansiktet och klarade sitt mål som var under 2h med över 1,5 min. Lilla gumman! Hur kan man gnälla över tider när man har barn som hänger på och lever med i tränings-livet?! Måste skita i tider och bara vara glad o tacksam över att få springa med gänget! Måns var inte helt oväntat väldigt mycket snabbare än jag men han knorrar ändå över sina 1.32... Inte för att han är den sura typen men det liksom känns i luften. Bra ändå för då vill han ju ha revansch. Men det kan ju ta ett tag att slå Mattes fantastiska 1.26. Vansinnigt bra form kan man ju säga. En naturbegåvning som bara tränar och tävlar på känsla. Sjukt!!  Bådar gott inför Tolvanloppet och Marathon!

Nu är det soffläge och ett glas rött! Tjing!