Måste vara glad för det som funkar

 

Har glömt den hemskt jobbig känslan från halvmaran i lördags. Minns tankarna men som tur är minns man inte hur saker gjort ont. Jag minns hur jag fick ta fram mina slitna fraser som jag använder till andra och försökte peppa mig själv att fortsätta när jag började förhandla med mig själv om att hoppa av. Jag sa till mig själv att när det känns botten så ta en gel och invänta snar vändning. Och det funkar ju faktiskt även ifall man inte kan tro på det just där och då. Vare sig man tar en gel eller inte så väder det oftast. För mig brukar det gå lite upp och ner och det är viktigt att komma ihåg. Jag måste också komma ihåg att jag faktiskt inte fick ont någonstans, jag fick inte håll, skorna funkade finfint och jag var klädd perfekt. Så lätt att koncentrera sig på det dåliga. Även om jag var trött, sliten och fick ett jobbigt lopp så fick jag ju samtidigt ett grymt bra pass, erfarenhet och massa positiv energi från folk runtomkring.  En bra lördag helt enkelt, som också innehöll hamburgare och öl på Bryggan. 

Dagen efter började lite deppigt eftersom jag insett att någon mara inte är möjligt om tre veckor. Det är för långt att springa utan ordentlig träning och det vet jag ju egentligen men ibland snurrar tankarna till det och för tillfället prioriterar jag coachingen. Så kan jag träna till en mara när sommaren börjar. Till hösten kommer jag inte hinna coacha så mycket så det är bäst att passa på med det nu när jag kan. Kul att värva löpare!

Men deppigheten varade inte länge eftersom Fru Lantto livade upp med cykling i Uppland och vände allt till lyckorus!

 

(Några lite äldre inlägg hamnade här under av någon anledning :) Kanske läsvärt....eller inte ;)