Glad midsommar!

Oj oj oj! Vad det är full fart på loppen! Helt fantastiskt vilken action det är överallt!

Att marathonloppen tappar deltagare innebär ingenstans att sportande gör det. Det är roligt på så många plan tycker jag; dels är det roligt att folk flyttar fram sina positioner och vågar tro mer på sin egen förmåga. Marathon och de lite mer extrema och långa loppen är inte bara till för elit och insnöade puckon utan faktiskt något alla kan göra med vilja och jobb.

Men det är också väldigt roligt att själva träningen i sig vinner deltagare! Det är ju dem vi vill åt! Alla vi som redan tränar har ju fattat poängen så nu måste vi ju få fler över på rätt sida. Och det funkar. Genom att visa hur man som en vanlig dödlig kan springa lopp eller träna swimrun och triathlon smittar det av sig och fler vågar tro på sig själva och tar steget in i funktionsvärlden. På så sätt är sociala medier bra. Det är grymt för inspiration och push!

Sociala medier gör nytta men en del tar  till sig flödet fel och plockar bara ut det perfekta som folk visar och sätter ihop det till en egen helt orimlig målbild för sig själv som inte går att leva upp till. Då är sociala medier inte så bra...

Men, om man följer det man blir glad och inspirerad av och skiter i resten kan man hitta massa kul som varierar träningen och tar en framåt samt hitta utmaningar och lopp man går igång på.

Jag går igång på mitt nya begrepp socialsporta! Tillsammans med andra tar man sig lite längre, man orkar lite mer och det blir sjukt mycket roligare. Det är också effektivt att träna med andra om man hamnar i en svacka och behöver boka date med träning och träningskompis för att försäkra sig om att man kommer ut på passet. Alltså är socialsportandet bäst!

Mina Swimrunkvällar i Hellas är ett lysande exempel på hur grymt kul och effektivt det är att socialsporta. Vi har hunnit med tre torsdagar nu i juni och kör igen nästa torsdag samt alla torsdagar i augusti. Det är oerhört upplyftande event! Socialsport i sitt esse: Alla trillar in och det uppdateras om tävlingar som folk kört eller ska köra, man utbyter erfarenheter om utrustning och miljöer, nya vänskapsband (nya socialsportkompisar) knyts och man hittar kanske sin nästa teammate till ett lopp. När det taggas till inför start sprudlar det peppglädje i fältet och alla kan nog skriva under på att passet blir 100 gånger mer effektivt tack vare den stöttande socialsportande stämningen. (Och så tidtagning förstås ;) Efteråt är det socialsport-mingel med fika och hembakat och oavsett nivå så möts man i endorfinruset. Hur bra som vaddå! Man behöver inte välja mellan att vara social och att få till sin träning. Antingen tar man med sina vänner och umgås där eller så får man nya vänner på plats.

Håll med att socialsport äger! 

Handikappet som kan uppstå är förstås att man inte kan träna alls utan sällskap och socialt inslag. Men då tvingar man grannar eller familj att ställa upp på intervaller eller nåt. Perfekt! Allt för konsten; allt för socialsporten!

Nu ska jag socialsporta med min hund i mälaren och sedan vidare med man och två barn i torsdagsbacken. 

Glad midsommar gott folk! Så hoppas jag vi ses torsdag 29 juni i Hellas. Då är Hellas Swimrun också del i swimruncupen. Det innebär inga konstigheter för den som bara vill köra som vanligt. Loppet är precis som vanligt men om du samlar poäng i swimruncupen så kan du göra det i Hellas Swimrun 29 juni.

Tjing!